tisdag 13 september 2016

Gratiskultur-bonanza

Apschyssta Flamman gjorde en förkortad version av min Åshöjden-essä tillgänglig på det elektroniska nätet.

Vill man ha hela skiten + alla fräna bilder jag tagit och cropat med telefonen så får man leta fram papperstidningen (eller maila mig).

Balkongståarn

Avsnitt 3 av kultklassikern Podd om ett brott om Mannen på Balkongen. Sexmord på barn har aldrig tidigare behandlats så lättsamt, men samtidigt strikt historiematerialistiskt.

Gunvald Larsson - presente!

Karl Kristiansson & Kurt Kvant - presente!

Finns som vanligt här, eller för posöralternativa här.

torsdag 1 september 2016

Vi drog till det socialistiska Ungern

I podd-världen alltså! Avsnitt två av Podd om ett brott, innebär en djupdykning i bok nummer två - Mannen som gick upp i rök.

Lyssnar man ordentligt hör man mig nämna både "pulserande kön" och "vaginasekret".

Finns här eller i något liknande.

torsdag 18 augusti 2016

Vi blev med podd

Första avsnittet av Podd om ett brott finns nu på Itönt (och motsvarande)!

Handlar om Sjöwall/Wahlöö, socialistiskt medveten brottsbekämpning och snusk.

söndag 14 augusti 2016

Mötet på gränsen till vansinnet

1972 reste affärsmannen Gösta "Pollenkungen" Carlsson ett minnesmärke utanför Ängelholm. Det symboliserade hans möte med utomjordingar som, enligt egen uppgift, tog plats i området Sibirienskogen 1946.


I den här gläntan skedde first contact mellan Gösta och en grupp mellanlandade aliens som försedde Gösta med banbrytande kunskap kring pollenallergins hemligheter. Utifrån visdomen från detta möte och, återigen enligt egen uppgift, flera astralvandringar runtom vintergatan, utvecklade Gösta en revolutionerande medicin mot pollenallergi som raskt gjorde honom till mångmiljonär.

Den fittiga medicinalstyrelsen har ställde sig förvisso skeptisk till pollenpreparatens verkningsgrad, men Gösta försäkrade alltid att det "inte hindrat dem från att bli försäljningssuccéer".

Rationella vetenskapsorganet DN:s journalist Clas Svahn skrev 1994 en bok om och med Gösta om alla de märkligheter som kantat, och legat till grund för, framgången hans. En bok som var ”resultatet av flera års undersökningar av Gösta Carlssons upplevelser".

Svahn var själv ordförande i Riksorganisationen UFO-Sverige och när de båda gick ihop för att arbeta ihop var det "första gången som en granskande ufolog och en kontaktperson tillsammans har kunnat samsas om en analys av en närkontakt", vilket "gör denna bok unik".


Gösta Carlssons vittnesmål om en högteknologisk ras med "jordiska drag" där "kvinnorna, eller snarare flickorna, hade ljust eller cendréfärgat hår, klippt och lagt efter modernaste snitt" synas i sömmarna. Trots att boken är utgiven på mumbo-jumbo förlaget Parthenon där Göstas egna kompisar är inblandade och Clas Svahn är en öppensinnad man, är den senare försiktigt inställd till Göstas påståenden.

Det är framförallt berättelsen om den mystiska ring - som "inte liknade våra moderna ringar, den var skojigare" -  och ännu märkligare stav Gösta fick av utomjordingarna som skaver. Detta eftersom Gösta vägrar låta Clas studera ringen på grund av den "livsfarliga strålningen" och den utomjordiska staven av främmande material visat sig vara gjord av kvarts: ett av jordens vanligaste mineral.

Det var för den rysk-svenske UFO-entusiasten Eugen Semitjov i den ansedda tidskriften Allers som Gösta för första gången framträdde med sin historia. Semitjov bad då att få titta på staven men Gösta berättade att han - som man lätt gör - hade snidat om den till en skarabé: det vill säga en egyptisk skalbagge.


Det var inte förrän 1987 han berättade sanningen - att han bara spelat Semitjov ett spratt - för Clas Svahn.

”Visste Semitjov om att det han fick inte var den äkta staven?”
”Jag sa det till honom. Det var i ungefär samma färg och av nästan samma material”.
”Han skriver ju helt annorlunda i boken?”
”Jajamensan. Jag ville han skulle göra det också. Jag ville att alla skulle tro att jag hade fördärvat staven”
Eskapaden med skarabé/staven gjorde även att en och annan UFO-jägare blev en smula putt på Gösta, som medger att det inte var ett särskilt vetenskapligt tillvägagångssätt att hantera det enda kända beviset för utomjordiskt liv människan har. Alltså att tälja om det till en egyptisk skalbagge.

"För mig personligen är det inte de fysiska spåren eller föremålen som är viktiga. Nej, beviset är min egen utveckling. Allt det som hänt mig. Allt det andra kan givetvis ifrågasättas."

Hursomhelst verkar Semitjov inte blivit surare än att han ändå kunde ställa upp på några störtlöjliga fotografier.



De flesta regelbundna mötena med utomjordingarna skedde i samband med "verklighetstrogna drömmar om nätterna. Drömmar som kanske inte var några drömmar."

När han vaknade på morgonen var han lite yr och det gick så långt att han ibland tvingades sova på soffan för att inte oroa sin hustru.

”Eftersom jag är anställd av Statens järnvägar sedan ett antal år och väl medveten om det ansvarsfulla jobbet som tågklarerare där man sannerligen alltid måste vara vid full vigör, besöker jag vår järnvägsläkare dr. Gylfe Lundén”.

Men Doktor Gylfe kunde inte hitta något fel och Göran drog den givna slutsatsen att "drömmarna" inte var några drömmar utan riktiga vistelser ombord utomjordingarnas rymdskepp. Där visar de honom sin hemplanet: en utopisk värld som utraderat all svält, alla krig, avundsjuka och ojämlikheter. På frågan om de långt utvecklade utomjordingarna inte kan hjälpa de efterblivna jordborna att göra samma sak svarar de förtroligt:

 ”Gösta, jag måste säga dig att det finns inga genvägar. Vi har en helt annan luft och föda, ett annat bakteriesystem, och allt detta måste förvärvas under lång tid. Men som jag tidigare förklarat har ni själva dessa möjligheter på er planet. Det gäller bara att utnyttja dem på rätt sätt, och det borde väl ändå vara något för era politiker att tänka över” 
De högteknologiska - och något snusförnuftiga - utomjordingarnas råd till mänskligheten är alltså att rösta i kommunvalet.


På många sätt var Gösta Carlsson en helt vanlig skånsk krämare, som istället för att börja sälja vin i sina butiker i protest mot det förbannade sosse-Sverige, eller engagera sig i personkampanjer mot Mona Sahlin, valde att dedicera sina excentriska böjelser åt flygande tefat och magiska kurer.

Har en mikrofon stuckits fram under näsan på honom under tiden har han gjort sitt bästa för att göra nå ut till massorna. Som när han till DN 1957 delade med sig av teorin att den himmelska manna som regnade över israelerna i öknen med stor sannolikhet var ett pollenregn från träden.

Eller grunderna i Göstas egen utvecklingslära. Utomjordingarnas stora likhet med - vita - människor tyder nämligen på att alla - vita - människor härstammar direkt från dessa och "egentligen" inte ens hör hemma på jorden. Bevis 1A:

”Om vi ser på hur det är i Afrika till exempel, negrerna bygger inga flygplan, reamotorer och kärnvapen. De har inte det medfött som vi andra. Därför menar jag att vi vita aldrig har uppstått här på denna planeten. Negrerna, däremot, är uppväxta här. Givetvis finns det de som har flyttat till USA och lärt sig saker där men det är inte samma sak. De har det inte i generna” 


Även om Clas Svahn, lite bittert, tvingas konstatera att "själva grundhistorien vilar fortfarande tungt på Gösta Carlssons egen berättelse" medger han att Göstas engagemang i alla fall verkar genuint. Gösta själv brydde sig aldrig om huruvida någon verkligen trodde på honom eller ej. Han köpte själv loss marken för att resa sitt monument och gjorde hela området till naturreservat för att "ge något tillbaka till sina UFO-vänner, som han kallar det."

Gösta Carlsson dog 2003 men lyckades i alla fall åstadkomma något så ovanligt som locka människor till ett besök till Ängelholm. En anspråksfull man som trots allt hade en relativt anspråkslös inställning till sin egen berättelse och det jordiska.

Som han själv uttryckte det i en, lite mångtydig, formulering, var det framförallt möjligheten att ha fått svar på de stora frågorna, erfarenheterna och känslan av utvaldhet som motiverade honom och skänkte honom lugn på ålderns höst:

”Så nog kan de hända att jag ibland polerar min kvartstav lite extra noga och samtidigt tänker på denna speciella händelse, tänker på männen och de vackra flickorna…”


lördag 30 juli 2016

Throwback weekend...

...till när Kattkvinnan drogade Robin så han trodde han var tuff och Lesley Gore blev kär i honom men Läderlappen kom på ett motgift som gjorde så ondskans makter fick tji än en gång.

onsdag 27 juli 2016

Hvornår smager en numsebog bedst? - Hvergang!

Den som driver tesen att vårt grannland i söder har ett mer avslappnat förhållande till nakenhet, politisk korrekthet och fakta behöver inte ta Öresundståget över ån för vatten till sin kvarn. Det går så bra att ta del av det rikliga, digitaliserade bevismaterial som finns.

Ber om ursäkt för den taskiga bildkvalitén men jag var, som seden bjuder i Danmark, kraftigt berusad när jag trängde mig in i barnkammaren hos min svägerskas äldsta och bläddrade igenom Den store numsebog.


Ja, jag vet. Det finns massvis av pedagogiska svenska barnböcker om knopp och kropp, mustigt illustrerade för att väcka spänning och läslusta hos barnen och genans hos den stackars fastern som tvingas högläsa ur den, men jag inbillar mig ändå att delar av framställningen av alla barns favoritkroppsdel ändå hade haft svårt att passera Rabén & Sjögrens femtioelva genus- och rasmedvetna redaktörer.


Visst kan röven ha olika färg runtom i världen, men det är fortfarande samma röv! Även om den är svart i Afrika, gul i Kina och vit i Danmark!


Och visst används numsen till mer än att sitta på och poope med. Piger använder dem till exempel till att vicka med, för att få Victor och Gummi-Tarzan till att lägga märke till hur paen den er.

Men eftersom det rör sig om en förhållandevis modern (2008) bok, är den inte helt fri från trist moralism och förklarande pekpinnar. Precis som danska cigarettpaket numera måste innehålla varningen "Advarsel ! En cigaret kan udvande smagen af ​​din bayer!", tar författaren läsaren i hand och leder igenom de förhållningsregler som gäller när man handskas med andra människors numser.


1. Klatscha inte främmande människor numsen. Fråga först.


2. Pass upp för tjockisar!

Men stora numser är inte bara äckliga/opraktiska. I Afrika är det rentav dom som är idealet. Tänkvärt.


 Se, det finns en plats för alla sorts människor och numser här i världen. Dock inte innanför Danmarks gränser.