It's a mystery

När jag jobbade i butik levde vi i ständig skräck för en person som kallades "mystery shopper".

"Mystery shopper" är en utsänd person, det kan handla om en för ändamålet särskilt rekryterad eller någon höjdare inkognito, vars syfte är att agera "vanlig" kund och sedan rapportera till huvudkontoret hur besöket i butiken gått.

Var det kö? Var det städat och snyggt? Var den aktuella kampanjen frontad och synlig? Var där fritt från hinder utanför?

Men framförallt handlar det om personalen.

Välkomnade personalen med en hälsning? Ett glatt och trevligt bemötande? Erbjöds kvitto? Hade personalen korrekt utrustning, enligt de senaste direktiven om vilken störtlöjlig keps med fräsigt erbjudande den anställde för närvarande ska förnedras i?

Och så det viktigaste: Försökte den anställde med merförsäljning? Om kunden köper en Japp för tio erbjöds - när rådande kampanj tillåter - två för femton?

Hade en "Mystery Shopper" varit inne i butiken kom det upp på nästa personalmöte.

"'Mystery shopper' har varit här", sa chefen.

Spänningen var olidlig. Hade man skött sig väl kunde "Mystery Shopper" nämligen belöna de anställda. Biobiljetter eller några extra slantar till julfesten. Detta för att göra det hela lite mer förnedrande.

"Ja, toaletten var städad och så men Anna erbjöd inte en extra påse grillchips trots att vi hade OLW-kampanj den här veckan, så det blir tyvärr inte godkänt denna gång". "Vi måste jobba bättre! Ok, teamet?!"

Syftet är givet. Att hålla personalen på helspänn. Just den där stinkande, dreglande idioten som står och är spydig kan vara en "Mystery Shopper". Även om namnskylten leder till att folk följer efter dig, tröjan sticks och humöret tryter efter att ha flinat tillgjort åt din hundrade kund denna timme kan den hundraförsta vara den som kommer bedöma dig och rapportera din insats för chefen med arbetskamraternas "belöning" i potten.

Eftersom jag tillhörde nattpersonalen så behövde jag oftast inte bry mig. "Mystery Shopper" är alltid en dagmänniska.

Däremot upplevde jag en annan typ av initiativ. Det var när några från huvudkontoret skulle komma till butiken för att under några timmar se hur folket på "golvet" har det.

Det fick stå i kassan. Plocka lite i hyllorna. Hjälpa någon kund med en krånglande vindrutetorkare. Testa på hur det är att äta en - för personalen marginellt rabatterad - korv och bläddra lite i veckans TV-bilaga under halvtimmeslunchen.

Allt under glada miner, trygg i förvissningen att detta bara är för en förmiddag om året, samt ett fascinerat uttryck för precis allt som sker som om de befann sig på den mest exotiska tillställning.

"Och, sedan städar ni alltså kundtoaletten och skriver i vilken tidpunkt ni gjort det på, så alla vet?" "Fantastiskt, vad mycket man inte känner till om hur det egentligen fungerar".

Hade man riktig satans otur blev man utsedd till handledare åt den bortkomne kostymnissen.

När jag sitter i soffan med fingret på knappen till den mot TV:n ständigt fokuserade, mekaniska jätteboxningshandsken och väntar på TV4:s nya satsning "Chefen Undercover" - där några höjdare för olika stora företag, under falsk identitet Walraffar sina egna arbetsplatser och anställda - , tänker jag på detta.

Samt hur jag skulle reagera om jag blivit itutad att den nye filuren med filmteamet i släptåg inte alls är en ny rekryt utan en av företagets höjdare som i något slags experiment- och underhållningssyfte tillåts kombinera en chefs två fetischer:

(1) Fröjdas över faktumet att inte behöva göra det faktiska arbetet utan blott njuta frukterna av det samt
(2) Spionera på sina undersåtar.

Jag hade nog slagit någon av dem. I alla fall sagt till på skarpen.