Vikten av att hantera begreppen

Två av statsvetenskapens mest återkommande begrepp är diskurs och hegemoni.

Med diskurs avses språkets betydelse för vad som förmedlas. Eftersom medmänsklighet är något som står i stark kontrast till rasism är rasister alltid väldigt noga med att kalla papperslösa för "illegala". Att välja sina ord för att väcka känslor när man argumenterar - eller när man så vill, avdramatisera något kontroversiellt eller upprörande - är ett väl beprövat koncept.

Begreppet "hegemoni" myntades av den italienske socialisten Antonio Gramsci. Gramsci menade att makten återfinns på två nivåer. Stat och civilt samhälle. Staten befäster sin makt genom dominans, alltså det tvång och den repression som står till statens förfögande. Makten i det civila samhället etableras dock av den rådande hegemonin - alltså den härskande klassens ideologiska och kulturella ledarskap.

Det kan handla om vilka allmänt vedertagna definitioner som råder i samhället över vem som är frihetskämpe eller terrorist, vad som är ont och gott, vilken sorts frihet som ska värnas etc.

Till hegemonin kommer makt över diskursen. Den som besitter de härskande värderingarna utövar delar av sin makt genom språket.

Att härska genom främst hegemoni är vanligt i de så kallade demokratiska staterna medan härskande genom främst repression anses vanligare i mer totalitära regimer.

I ett utarmat politiskt klimat är förekomsten av dessa begrepp än tydligare och deras innebörd allt viktigare för varje lismande politiker med självbevarelsedrift att behärska.

Förr i tiden kunde en borgerlig politiker offentligt plädera för att fattiga människor var mindre värda samt att överheten är av gud inrättad.

Nu får man inte säga "bögar är äckliga" även om det är det man menar utan nu handlar det om att "värna familjen". Kent Ekeroth är inte rasist utan "kritisk mot integrationspolitiken".

Kristdemokraternas Ungdomsförbunds ordförande Aron Modig har lärt sig detta. Modig tillhör den där nya generationens kristdemokrater (Charlie Weimers, Ebba Busch, Ella Bohlin) som kryddat sina stockkonservativa och människofientliga värderingar med att ständigt bedyra sin kärlek till pengar, entreprenörskap, fritt företagande och sitt hat mot fackföreningar.

Modig själv har exempelvis talat sig varm för ett svenskt initiativ likt Tea Party-rörelsen i USA:

Angående förbundet "Allt åt alla":s uppmärksammade busstur till olika rikemansområden, som bland annat ökända Solsidan i Stockholm, kände den fromme Modig sig manad att gå ut i försvar mot de stackars utpekade skattesmitarna i dessa problemområden.

När "Allt Åt Alla":s Shabane Barot pekade på det faktum att Stockholm är en klassegregerad stad där diametralt motsatta bostadsområden som Fisksätra och Solsidan ligger precis bredvid varandra avfärdade Modig initiativet som "ett fånigt sätt att bedriva opinion på" (till skillnad från att posera i konstlad ställning och stomatola framför en klatschig slogan från en billboard dvs).

Att ifrågasätta det djupt orättvisa att en liten, privilegierad grupp personer får stänga in sig med all makt såväl politisk som ekonomisk är enligt Modig "något som leder till ökad splittring i samhället".

Orättvisor är något människor inte bara ska finna sig i utan dessutom tydligen prata tyst om eftersom det annars kan leda till ett tråkigt tonläge.

"Det är inte mer splittring vi behöver i samhället, det är mer gemenskap".

Att den gemenskapen skulle kunna komma av att den där lilla gruppen bröt sin självvalda isolering, delade med sig av sina försnillade tillgångar och blev en del av det vanliga samhället är såklart för mycket begärt.

På frågan om Modig i egenskap av politiker skulle arbeta för att motverka klasskillnader blev svaret.

"Jag ser inte att det finns ett problem att det finns inkomstspridning i samhället".  

Det betyder, efter genomförd diskursanalys: "Nej".

"Jag anser istället att flit lönar sig för dåligt i Sverige"

Detta betyder, efter genomförd diskursanalys: "Jag är kapitalets knähund, saknar ryggrad och föraktar svaghet."

I den nyliberala hegemoni som råder och med rätt förutsättningar att hantera diskursen kan alltså rent objektivt dåliga saker som girighet och orättvisor som genom ett Joe Labero-sving med trollstaven bli till "flit" och "inkomstspridning".

Modig kan nog räkna med en liten slant i bössan när det vankas aktieutdelning kring Saltsjöbaden.

Annars verkar saltisinvånarna rätt sugna på att ta debatten själva. Även om de menar samma sak sköter de i alla fall det hela med lite öppnare kort.