söndag 25 mars 2012

Tvingar ni mig att välja så

Om någon höll en skarpslipad yxa mot min hals och tvingade mig att utse vilken som är Galenskaparna & After Shaves mest inaktuella sketch inom kategorin "Gud, vad krångligt det är med alla dessa moderna mojänger och trender" skulle jag förmodligen säga Anders Erikssons "lantsmarte" enstöring i gubbkeps, stora glasögon och illasittande jacka.

Konkurrensen är som bekant benhård. Framförallt om vi håller oss till bara den inaktuella kategorin. Sketchen med Säpö-agenterna som i spionskolan lurpassat på diverse politiker och får frågan vad Ola Ullsten fick i julklapp och svarar "ett förstoringsglas så han kan hitta sitt parti igen" (knäck den 90-talister!) må väl vara ursäktad för att den är gjord för länge sedan men speciellt spot on (eller för den delen kul) var den knappast redan då.


Nåja. Bakom manus finner vi som vanligt västkustens egen Rousseau, Claes Eriksson, vars produktion präglas av en hel del "tillbaka till naturen". Nymodigheter och innovationer bemöts gärna med viss skepsis.

När det kommer till Erikssons välkända avog mot reklam och höga direktörslöner håller man gärna med medan den svängiga, reaktionära kampsången "Jag vill ha det som det var" mest doftar indignerad insändarskribent.

Innan någon tror något annat så vill jag klargöra att jag är ett stort fan och varit så sedan jag först kom över mormors gamla betamaxkassetter av "Cyklar", "Träsmak" och "Skruven är lös". Jag vill inte heller att Claes Eriksson ska tro något annat om han nu råkar googla sig hit - även om jag känner mig ganska säker på att han varken brukar Iphone, internet, eller för den delen vanlig telefon.

Ok, vad handlar den där sketchen om då som jag skrev om i inledningen, och som jag till min förtret inte har funnit på youtube.

Jo, Peter Rangmar föreställer en typisk yuppie - ett rasande aktuellt epitet när det begav sig - i flashig kostym som talar stockholmska i en mobiltelefon (!) om aktier och annat som sådana där talar om.

Han betraktas av Anders Erikssons enstöring som sedan när chansen ges börjar ett obekvämt samtal med yuppien, som dock är mest upptagen av att knappa på sin  - med dagens mått givetvis enorma - portabla telefon.

Efter några frågor om själva telefonen säger Eriksson något i stil med. "När jag behöver ringa, då gör jag det hemma" och möts av gillande skratt från publiken. "Jaha", svarar yuppien. Eriksson igen: "Ja, jag har då aldrig varit ute och känt att 'nu skulle de va gött å få ringa'".

Här svimmar publiken av igenkännande skrattsalvor.

För vad är egentligen tossigare än att man skulle vilja prata i telefon när man inte är hemma?! 

5 kommentarer:

Jesper sa...

Drar mig till minnes att Killinggänget gjorde nästan exakt den här sketchen i "I manegen", med Percy Nilegård som ska sälja Loke Martinzonkasetter till Robert Gustafssons dyngskyfflande bonde, och tror att fågelkvittret ute på ladugårdsbacken är hans mobiltelefon. Knasigt!

Det var på den tiden då de inte riktigt hade hittat symbios i gubbskämt/popkulturreferenser utan bara gjorde det ena vid sidan av det andra..

Erik Haking sa...

Gustafsson kommer ju också ur en revytradition, vilken någonstans väl var det som de coola katterna Schyffert och Lokko ville distansera sig från även om de fick ge sig för faktumet att de utan Robert Gustafssons harklingar, snubbel och dialekter knappast hade rönt samma framgångar eller goda resultat.

Vill minnas att Schyffert själv la fram det typ så i Fredrik & Filips 90-talsprogram häromåret.

Inslaget du syftar på från Manegen är precis samma upplägg som i GAS-sketchen även om det här är Percy som driver samtalet som visar på kulturkrocken.

Dock är det samma känsla som förmedlas att bonden representerar den lugne, jordnära - en balans som månne ändras i takt med att gänget började samla cred och istället sätta likhetstecken mellan från landet = töntigt.

Uppsalastudier f.d. Lundakillen sa...

Idag är det väl mer att den annars så reserverade svensken/svenskan, plötsligt i mobiltelefonsamtal, måste snacka med stark stämma om både det ena å det andra. Läkarbesök, relationsproblem, inför alla i bussen, pendeltågsvagnen, T-banan etc.

Kanske å andra sidan e de enda sättet svensken/svenskan, i och för sig helt omedvetet (?) öppnar upp sig lite, vilket man söder om Bryssel klarar även utan t.ec. iPhone.

Erik Haking sa...

Välkommen tillbaka! Jag har funderat kring vart du tog vägen.

En sak som torde vara uppenbart är ju att jag själv tampas med svår Claes Erikssonsk framstegsskepsis.

Tekniska mackapärer, all sorts förändringar, slopande av hallåor i public service. Allt sådan irriterar mig och sedan blir jag ännu mer irriterad över min egen reaktionära natur.

Detta är en strid jag för dagligen.

Uppsalastudier sa...

Tack för återvälkomnandet!

Funderar faktiskt på att återanvända ett hedrande uttryck om dig. Du är en hedersknyffel. Och fråga mig inte vad en knyffel är. Det har vi inte fått lära oss inom juridiken uti Uppsala. ☺